" Mitt lilla hjärta,
jag lyssnar till dig...
...är det för att barn har så mycket energi,
som sprids,
som kontrasterna blir så mycket större?
En liten kropp med universums alla krafter inom sig,
så livfull.
En livlös kropp i min famn.
-Hur nära var det,egentligen? "
Det känns som om senaste veckan bara varit en dröm,så nära gränsen,så det kan inte varit så.
Det som händer är kanske bara något vi drömmer...
Jag blir väckt av en glad familj,jag får ta en långdusch. När jag kommer ner i köket möts jag av doften av nybakade scones. Barnens pappa har bakat söndags-frukost.
Och barnen,våra fina döttrar har hjälpt till.
C är som hon alltid varit i humör,glad och livfull.
Hon har bakat med hela kroppen.
Mjöl från topp till tå...en bagardotter idag.
Skillnaden är skrämmande markant,minnet av att bära en livlös kropp genom korridorer för bara några dagar sedan,och nu,sprutar hon av liv och energi.
Vardagen är tillbaka igen (blir den nånsin densamma?),vi vinkar av pappan,vi är en familj på fyra igen,jag...mamman,två fantastiska döttrar och vår man i huset-hunden B.
Frågan som ställs,vad är värt vad?
Livet är så fruktansvärt skört...
Härligt med liv och rörelse (säkert goda tekakor också...;O)). Så söt flicka du har. Var rädd om er!
SvaraRaderaKram Gugi
Gugi- Gör så gott jag kan! :)
SvaraRaderaUnderbara lilla Sessan min <3
SvaraRaderaSkönt att hon mår bra igen,var så orolig och rädd.
Förstår hur jävligt det måste varit för dig och är så stolt över din styrka i sjukhusmiljön.
Puss o kram på er alla 4 <3
Lillan- Tack,ja,jo den skräcken är borta,jag vägrar ha den mer...men tröttheten av allt sitter dock i...skulle vilja sova några veckor känner jag...
SvaraRaderaJa, ibland funderar jag i vissa stunder "är detta så viktigt om något skulle hända någon av oss", när stressen kommer över att hinna så mycket. Och försöker njuta av de småsaker som kan driva en till vansinne, men som skulle vara det speciella jag skulle minnas om något skulle hända någon av oss något. Blir lite "skadad" av att se unga patienter i mitt jobb dö när deras barn fortfarande är så små.
SvaraRaderaRemsan- Viktigt att minnas känner jag med...livet är så skört...
SvaraRadera