...VILL man så KAN man...

" En främling möter mig i mörkret.

Ler åt mötet.

Jag hör oförlåtliga ord,

känner hur jag tappar luften.

Jag har sagt dom med...

Jag har gjort det mot andra,

nu gör du det mot mig.

En trogen Vän möter mig i ljuset.

Jag ler åt mötet.

Jag ser ögonen som känns som dom alltid sett in i mina.

Jag undrar stilla,

vem är det jag ska välja? "

"Hon viskar i mitt öra,

hon ber mig berätta.

Men jag har bestämt mig,

det är inte min sak.

Hon talar tydligt och mycket bestämt

-Vem,om inte du?

Det har alltid varit du.

-Ge honom rättvisa!

Jag ber stilla,att hon ska låta mig vara. "

Köksfönstret övermyllras med Basilika. Två nya till,helgens present.

Vi äter getost,jag och barnen,föräldrarnas egenskaper har gått över i dom,våra barn.

Att vara livsnjutare,smaker av världen.

Jag ska göra något storslaget...men inte idag,inte igår,troligen inte imorgon heller.

Jag är bara stilla,allt inom mig,är stilla.

Jag kommer göra nåt,något större än allt tidigare,

jag vet det.

Men just nu...

Jag kan komma nära med att visa färgen på basilikan,ja, grön.

En frisk grön,men inget mer.

Jag drömmer starka drömmar igen,alla i drömmarna har ombytta roller.

Sen kastas jag in i en annan värld,

där en kvinna står,jag känner henne,

från drömmar förr,hennes röst,hon gråter.

Hon ber och ber,hon ber mig...

Men jag kan inte ge något jag inte vill.

Vikten och skillnaden av vad man KAN göra och vad man VILL göra.

Sällan vågar man stå för att man inte VILL,skyller på att man inte KAN.

Jag tror,vet,att VILL man så KAN man.

Och just nu vågar jag stå för att jag inte VILL.